martinaamanda

Idag efter att vi handlat på Willys så valde vi att ta den 13 minuter långa promenaden hem till lägenheten. Och under denna tid hinner vi attackeras av X antal grupper från okänd destination.

Dom första sitter i uteserveringen på donken och stirrar ut oss samtidigt som dom lever om och ropar efter oss. Halvägs hem möter vi 2 män i pappas ålder och en av dom lutar sig mot mitt öra och viskar "KRASSHNIV KRAZZZNN ZIIIGNNN" och avslutar med ett litet puss ljud.

Jag hamnar i någon sorts trauma och försöker se det positiva med livet för att inte springa ut på vägen och bli överkörd av en bil.

'

Vi hinner gå 300 m innan den sista attacken sker. Vi passerar då storvretens grill där åter igen ett gäng av män i pappas ålder står och hänger. Eller vad vet jag dom kanske var 15 år också?

I alla fall så börjar dom som vi förväntat oss att ropa. Jag börjar allvarligt fundera på vart närmsta självmords ställe finns.

'

Vi tog oss hem oskadda trots allt trauma.

Ska det vara så här? en solig fredag kl 17.00? Ja tydligen i förorten. Ska det vara så att jag ska måsta springa till min vän när vi är ute på krogen och krama om henne för att hon är helt förstörd för att "folk" trackasserar henne ?Vill fan här ifrån. Det har fan passerat bristningsgränsen nu. När sommaren är slut kommer jag packa min väska och dra här ifrån fort som fan.

'

Och det här är bara en av alla situationer som sker varje dag. Jag blir seriöst förbannad att man inte ens ska kunna gå hem från stationen, jobba, handla, festa, träna osv utan att bli trackasserad.

Går inte att beskriva hur mycket jag saknar mitt svenne liv hemma.